Feltänkt, Finansinspektionen!
Debattartikel införd i Dagens Industri 091103
Fondbranschen välkomnar EU:s och Financial Stability Boards översyn och till och med en uppstramning av regelverket för rörliga ersättningar i finansiella företag. Men när Finansinspektionen lägger fram sitt förslag till riktlinjer väljer inspektionen att genomgående gå hårdare fram än vad som föreslås gälla i resten av världen. Konsekvensen är en oproportionerligt tung och dyr regelbörda för framförallt de mindre svenska fondbolagen som dessutom förvrider konkurrensvillkoren.
Finansinspektionens ”Förslag till föreskrifter och allmänna råd om ersättningssystem i finansiella företag” förespråkar långsiktighet, ansvarsfullhet och uppföljning när det gäller bonusfrågan. Det gynnar alla. Så långt allt väl.
Men, både EU-kommissionen och Financial Stability Board, FSB, är eniga om att riktlinjerna ska omfatta finansiella företag som utgör en systemrisk, det vill säga företag av betydande storlek. Båda är dessutom överrens om att riktlinjerna självklart bör tillämpas enhetligt över gränserna. Trots det väljer Finansinspektionen i sina förslag till riktlinjer, tvärtemot EU och FSB, att inkludera dels samtliga företag, stora som små, dels samtliga anställda i företagen. Avstegen är allvarliga för hela finansbranschen. Men det innebär framförallt att Sveriges många små fondbolag, som inte utgör någon systemrisk och som redan dignar under oproportionerligt stora administrativa plikter, nu får en än tyngre regelbörda som i slutänden riskerar att drabba spararna. Utländska fondbolag ges en konkurrensfördel.
Finansinspektionen pekar själv på den egentliga orsaken till att man väljer att omfatta även de små aktörerna: ”… det är svårt att skapa relevanta och tillförlitliga kriterier för vilka företag som ska omfattas”. Det är för svårt. Alltså väljer Finansinspektionen den enkla vägen, att omfatta alla. Och detta trots att FI upprepade gånger i riktlinjerna medger att det sannolikt leder till en oproportionerligt hög arbets- och kostnadsbörda för de små bolagen.
En liknande förklaring ligger till grund för Finansinspektionens beslut att till skillnad från EU-rekommendationen och FSB:s riktlinjer omfatta samtliga anställda, ”det är för svårt att definiera vilka anställda som hör till dem som påverkar risknivån”. Återigen medger inspektionen också att den hårdare svenska hållningen ”kan betecknas som onödigt” med en extra administrativ börda som följd.
Regleringen föreslås träda i kraft redan vid årsskiftet. Låt inte denna brådska till regleringsiver medföra en oproportionerligt stor börda för de små fondbolagen. Är det inte bättre att invänta EU:s direktiv? Vi vill alla ha ett stabilt finansiellt system med sunda aktörer som förtjänar allmänhetens – men också Finansinspektionens – förtroende.
Henrik Lindquist, Enter Fonder
Göran Espelund, Lannebo Fonder
Pia Nilsson, Fondbolagens förening