MiFID II/MiFIR, Fi2011/4467
Europeiska kommissionens förslag (KOM(2011) 652) till Europaparlamentets och rådets förordning om marknader för finansiella instrument samt förslag (KOM(2011) 656) till Europaparlamentets och rådets direktiv om marknader för finansiella instrument
Fondbolagens förening har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade förslag.
Fondbolagens förening menar att det är positivt att EU-kommissionen i det aktuella förslaget tar ett steg närmare ett investerarskydd på lika villkor, oavsett vilken sparprodukt spararen väljer.
Föreningen vill inledningsvis erinra om de förutsättningar som medlemmarnas verksamhet utgår ifrån. Fondbolagen äger inte själva de tillgångar de förvaltar, inte heller handlar de för egen räkning. De förvaltar investeringsfondernas pengar vilka i sin tur tillhör spararna, antingen via direktsparande eller via pensionslösningar. I många fall har fondbolagen även anlitat externa distributörer såsom värdepappersbolag. Förändringar i regelverket kring värdepappershandeln har därför mycket stor betydelse för fondbolagens verksamhet och för fondspararna.
Fondbolagens förening har välkomnat det initiativ från EU-kommissionen som bland annat syftar till att skapa jämförbarhet mellan olika sparprodukter (the Packaged Retail Investment Products initiative, PRIP:s). Föreningen ser ett stort behov bland spararna av att kunna jämföra olika sparprodukter och göra välinformerade val om sitt sparande.
Fondbolagens förenings överväganden - MiFID
Artikel 24, 5 ii – självständig investeringsrådgivning
Kommissionens förslag innebär att om det anges att investeringsrådgivning lämnas på självständig grund ska företaget inte få ta emot incitament från tredje man i anknytning till uppdraget. Vad beträffar investeringsrådgivning som inte lämnas på självständig grund (ej oberoende rådgivning) föreslås inga väsentliga ändringar i sak. Information om ersättning som företaget tar emot med anledning av ett sådant uppdrag regleras på nivå två av Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:16).
I Sverige finns idag ett mycket stort utbud av fonder till spararna. Fonderna finns tillgängliga hos banker, fondtorg, värdepappersbolag och direkt hos fondbolagen. Bolagen erbjuder inte bara sina egna produkter utan spararna har normalt sett tillgång till ett stort antal fonder från en lång rad olika företag, såväl svenska som utländska. Denna utveckling har många orsaker men tillgången på fonder beror delvis på ett system där producenterna av sparprodukterna, dvs fondbolagen, betalar en del av förvaltningsavgiften till distributörerna för att dessa skall hålla fonderna tillgängliga för spararna.
Ett stort tillgängligt fondutbud är till fördel för spararna och för konkurrensen bland fondförvaltarna. Fondbolagens förening menar att lagstiftaren bör värna om att bibehålla detta utbud.
Ersättningen från fondbolagen möjliggör marknadsföring, försäljning och administration hos distributörerna. Ersättningarna gör det vidare möjligt att ge information till kunderna om produkterna och rådgivning utan att kunden behöver betala ytterligare för den. Ett förbud mot att ta emot ersättning från producenterna av produkterna skulle kunna innebära försämrad tillgänglighet till sparprodukter för spararna. Kommissionens förslag innebär emellertid att distributörer med provisionsavtal även fortsättningsvis kommer att kunna ge sina kunder vägledning på samma sätt som idag, dock utan att kalla sig oberoende. Föreningen ser därmed inte att det aktuella förslaget innebär något hot mot ett fortsatt väldiversifierat och lättillgängligt fondutbud i Sverige.
Självständig investeringsrådgivning skulle enligt kommissionens förslag innebära att rådgivaren för kundens räkning måste bedöma produkter från andra företag än den egna sfären utan att ta emot ersättning från producenterna av dessa produkter. Rådgivaren skulle vara hänvisad till att ta betalt av kunden. Även om självständig rådgivning därmed kan bli kostsam, är det lämpligt att detta alternativ finns tillgängligt för spararna. Fondbolagens förening tillstyrker därför det aktuella förslaget.
Artikel 24, 6 – förbud mot provisioner för portföljförvaltare
Kommissionens förslag innebär också att de företag som erbjuder diskretionär portföljförvaltning inte får ta emot någon form av avgifter, kommission eller ekonomisk ersättning från tredje part.
Ersättning som betalas till portföljförvaltare kommer normalt sett slutkunden till del. Genom monetära ersättningar kan förvaltaren tex sänka avgiften till kund. Att förbjuda sådana ersättningar helt och hållet skulle därmed innebära att inte heller kunden kan ta del av ersättningarna. Förslaget bör därför modifieras så att ersättningar ska vara tillåtna om kunden godkänner dem eller om förvaltaren reducerar avgiften mot kund motsvarande erhållen ersättning.
Icke monetära ersättningar såsom ”soft commission” som kan utgöras av tex analyser eller informationssystem som tillhandahålles förvaltaren kan både förbättra och underlätta förvaltningen vilket gynnar kunden. Att helt förbjuda sådan ersättning skulle sannolikt inte vara till fördel för slutkunden. Icke monetära ersättningar som inte på något sätt är till fördel för kunden ska däremot inte förekomma och redan idag anger FFFS 2007:16 12 kap 1§ 2b att sådana ersättningar bara får tas emot om de höjer tjänstens kvalité.
Fondbolagens förening menar att ett totalförbud mot ersättning från tredje man för portföljförvaltare är olämpligt och riskerar att drabba spararna negativt.
Artikel 25, 3a, iv, skäl 53 – UCITS som okomplicerade instrument
I kommissionens förslag införs en tydligare uppdelning kring vilka finansiella instrument som automatiskt ska anses vara att betrakta som okomplicerade. En nyhet är ett undantag som innebär att vissa strukturerade UCITS inte längre ska anses vara okomplicerade. Syftet är att undanta fonder där det är svårt för kunden att förstå vilken risk instrumentet medför. Den grupp fonder som undantas definieras genom en hänvisning till KIID förordningen (583/2010) artikel 36 som har följande lydelse:
For the purposes of this Section, structured UCITS shall be understood as UCITS which provide investors, at certain predetermined dates, with algorithm-based payoffs that are linked to the performance or to the realization of price changes or other conditions, of financial assets, indices or reference portfolios or UCITS with similar features.
Fondbolagens förening menar att det är mycket olyckligt att göra en uppdelning av UCITS begreppet på det sätt som kommissionen föreslår. UCITS är ett välkänt och inarbetat varumärke avsett för privatkunder inom och utom Europa. Genomlysningen och förköpsinformationen är omfattande och ger kunderna att mycket gott konsumentskydd. UCITS-direktivet reglerar förutom informationsgivning och organisation de tillgångar som är tillåtna för förvaltningen av en UCITS-fond. UCITS fonder är likvida, föremål för sträng riskkontroll och framför allt är de designade för att erbjuda en god riskspridning till konsument. Anledning att ytterligare skydda konsumenterna från eventuella risker som UCITS fonder medför finns därför inte.
I det gällande regelverket finns en möjlighet att pröva ”komplicerade” finansiella instrument enligt ett förfarande som specificeras i artikel 38 i direktivet om organisatoriska krav mm för värdepappersföretag (2006/73/EG) (nivå två). Artikeln ger en möjlighet att klassificera vissa finansiella instrument som okomplicerade. Med de nya formuleringarna i artikel 25 i MiFID är det oklart om denna möjlighet verkligen finns kvar för de finansiella instrument som tas upp i artikeln som undantag från de okomplicerade finansiella instrumenten. Det är med andra ord inte tydligt om strukturerade UCITS, trots att de nämns i artikel 25 i MiFID, verkligen kan prövas i enlighet med artikel 38 på nivå II.
Fondbolagens förening menar att en prövning enligt artikel 38, i direktivet om organisatoriska krav mm för värdepappersföretag, måste medges även för strukturerade UCITS.
Artikel 9 – ledningsorgan
Kommissionen föreslår detaljerade bindande regler kring styrelsens sammansättning, kompetens och arbetsinsatser. Fondbolagens förening menar att den organisatoriska strukturen varierar från bolag till bolag beroende på dess storlek, verksamhet och legala form. Eftersom bolagsrätten skiljer sig mellan medlemsstaterna är det mycket vanskligt att reglera enskilda frågor kring bolagsstyrning.
Den nordiska modellen bygger på en väl fungerande legal bolagsstruktur kompletterad med erkänd självreglering. För att regelverket ska fungera är det absolut nödvändigt att direktivets krav är principiellt hållna så att det är möjligt att anpassa dessa till respektive lands nationella modell samtidigt som direktivets höga standard bibehålles.
Fondbolagens förening anser att EU-kommissionens förslag är alltför detaljerat för att fungera i förhållande till medlemsländernas respektive rättssystem.
Fondbolagens förenings överväganden
– sanktioner
Artikel 75 MiFID – sanktioner vid överträdelser
EU-kommissionens förslag inför långtgående och kännbara administrativa sanktioner vid överträdelser av regelverket. Bland annat föreslås ekonomiska påföljder på upp till 5 miljoner euro för fysiska personer.
Fondbolagens förening menar att de föreslagna sanktionerna går utöver vad som är berättigat med hänsyn till subsidiaritetsprincipen. Nivån på ekonomiska sanktioner måste lämnas till nationella myndigheter och domstolar att avgöra.
Artikel 31, 32, och 33 MiFIR – Sanktioner, intervention och tillsyn
Kommissionen föreslår vidare att ESMA och nationella tillsynsmyndigheter ska ges möjlighet att ingripa och förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella instrument eller tjänster på de finansiella marknaderna. ESMA:s förbud föreslås kunna effektueras omedelbart medan nationella myndigheter får utfärda förbud först efter att samtliga tillsynsmyndigheter samt ESMA informerats. ESMA:s förbud är avsedda att fungera temporärt medan de nationella myndigheternas beslut står sig så länge ett hot mot investerarskyddet består.
Det är föreningens mening att samordning av myndigheternas tillsynsåtgärder inom EU är positiv, gynnar en gränsöverskridande marknad och bidrar till rättssäkerheten.
Däremot menar föreningen att nationella myndigheter är bäst lämpade att bedöma de regionala marknadernas förutsättningar och bör ha det huvudsakliga inflytandet över vilka finansiella instrument som säljs på respektive marknad. Även omedelbara förbud bör överlåtas till nationella myndigheter. Samtidigt måste samordning med ESMA ske för att skillnader inte ska uppstå i utbudet mellan olika medlemsländer. Eftersom bland annat UCITS-direktivet medger att fonder och fondbolag arbetar gränsöverskridande (det sk. fondbolagspasset) skulle annars reglerna kunna komma i konflikt med varandra.
Fondbolagens förening menar att de nationella myndigheterna bör ges det huvudsakliga inflytandet över vilka tjänster och produkter som säljs på den regionala marknaden. Istället för ESMA bör det i artikel 31 vara den nationella tillsynsmyndigheten som skyndsamt kan utfärda förbud eller restriktioner motiverade av investerarskydd eller andra krav.
Fondbolagens förening
Pia Nilsson Lena Falk
VD Jurist
Skriv ut
Tipsa om den här sidan
