Från 300 miljoner till 1 600 miljarder kronor

Utvecklingen på den svenska fondmarknaden har minst sagt varit dramatisk - från 300 miljoner vid början av 1970-talet, till drygt 1 600 miljarder kronor år 2006. Utbudet av fonder har också vuxit snabbt och fondernas roll för såväl den enskilde spararen som för samhället har blivit betydande.

Fondsparandets andel av hushållens sparande har stigit kraftigt och svarar idag för cirka 30 procent av hushållens finansiella tillgångar. Det är en markant ökning från 1980 då fondandelarnas värde bara utgjorde 4 promille av hushållens tillgångar. I dag äger sju av tio svenskar andelar i någon fond (nio av tio inkl. ppm) enligt en undersökning som gjordes i maj 2006. Och fyra av fem som sparar i fonder, sparar i någon typ av aktiefond.


Fondsparandet - en folkrörelse

Det svenska fondsparandet har sina rötter från 1950-talet, när den första aktiefonden startade. Men det var först när man införde det skattemässigt förmånliga "skattespar" år 1978 som intresset för fondsparandet vaknade. Från början valde de flesta att spara på skattesparkonto, men i samband med stigande börskurser i början på 1980-talet, valde allt fler att placera sina pengar i skattefonder. Sparandet i skattefonderna byggde på månatliga insättningar, och insättningarna var inledningsvis maximerade till 400 kronor. Därefter höjdes gränsen till 600 kronor. Pengarna placerades i svenska börsaktier. Det här blev början på både fond- och aktiesparandets expansion i Sverige.


Allemansfond har väckt intresset

Därefter kom allemanssparandet som ersatte skattespar i april 1984. Avkastningen var helt skattefri fram till 1991 och spararna kunde välja mellan antingen räntesparande på konto eller aktiesparande i fond. Insättningarna i allemansfonderna var under flera år maximerade till 800 kronor per person och månad men höjdes 1991 till 1 200 kronor och 1992 till 2 000 kronor. Extrainsättningar på 5 000 kronor var tillåtna vid fyra tillfällen.

Med allemanssparandet slog fonderna igenom på allvar bland svenska sparare. Dörren öppnades för fondsparandet hos den breda allmänheten. Redan 1997 miste allemanssparandet sin skattesubvention och fr.o.m. den 1 juli 1998 upphörde lagen om allemanssparandet (1983:890) att gälla helt. Allemansfonderna omfattas sedan dess av samma lagregler som gäller för alla övriga värdepappersfonder (1990:1114). De finns fortfarande kvar, men är numera jämställda med andra aktiefonder.


Faktorer som gynnat fondsparandet

Under lång tid fanns endast fonder inriktade på den svenska marknaden. På senare år har det dock vuxit fram en mängd specialfonder med olika geografiska eller branschmässiga inriktningar.

Genom valutaavregleringen i januari 1989 blev det möjligt för svenska placerare att investera i utländska värdepapper. Normalt krävs stora belopp för att investera utomlands och dessutom kan det vara svårt att få den information man behöver. Därför är fonder för de allra flesta det bästa och billigaste sättet att investera utomlands.

År 1991 infördes vad som brukar kallas "århundradets skattereform". Skatteomläggningen innebar mycket stora förändringar och fick en avgörande betydelse för svenskarnas sparbeteende. Benägenheten att låna kapital minskade i takt med att ränteavdragens värde krympte. Samtidigt blev det mer attraktivt att spara i räntebärande placeringar.

Därför ökade sparandet i olika typer av räntebärande fonder som var ett intressant alternativ med chans till bättre avkastning än sparkonto. För många blev också aktiefonder som placerar i svenska aktier ett bra alternativ både till direktsparande i aktier och till andra placeringsformer.


Nya lagar som breddat pensionssparandet

Under 1990 introducerades ett nytt sparalternativ, de så kallade fondförsäkringarna (unit linked) som är ett avdragsgillt pensionssparande under villkoret att pengarna är bundna till dess spararen fyllt 55 år. Fondförsäkringarna är knutna till värdepappersfonder med olika placeringsinriktningar. Spararen kan hela tiden utan skattekonsekvens flytta sina pengar mellan de olika fonder som finns. Till en början krävdes särskilda försäkringspremiefonder för detta ändamål, men numera kan unit linked-sparande ske i vanliga värdepappersfonder under förutsättning att man tecknar en försäkring med efterlevandeskydd eller premiebefrielse vid nedsatt arbetsförmåga.

I januari 1994 fick vi ett individuellt pensionssparande, (IPS), vilket ökade möjligheterna för privatpersoner att själva bestämma över sin pension. Sparandet kan ske genom köp av andelar i fonder, köp av enskilda aktier eller genom inlåning på konto i bank. Under hela spartiden är det möjligt att göra skattefria omplaceringar. Det är också tillåtet att flytta sparkapitalet mellan olika sparinstitut och sparformer. För det individuella pensionssparandet gäller samma skatteregler som för vanliga pensionsförsäkringar.

Under 2000 fick 4,4 miljoner svenskar för första gången själva placera till sin allmänna pension i fonder, det sk. premiepensionssparandet. Den totala summan som placerades uppgick till 57 miljarder kronor. Från och med 2001 kommer ca 20 miljarder kronor att placeras i fonder för premiepensionen varje år.