Penningtvätt – kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud (SOU 2012:12)
Fondbolagens förening har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade förslag.
Föreningen har tagit del av Svenska Bankföreningens yttrande över förslaget och ansluter sig till dessa synpunkter. Fondbolagens förening vill ytterligare poängtera vissa frågor som har stor betydelse för tillämpningen av bestämmelserna.
Straffansvar utan att kopplingen till förbrottet är styrkt
Genom att införa ett straffansvar för näringsidkare vid medverkan till penningtvättsbrott genom ”klandervärt risktagande” vill utredaren komma till rätta med systematiskt utnyttjande av näringsverksamhet för att främja penningtvätt. Det finns idag ingen kriminalisering av den som utför en viss transaktion trots att den är misstänkt. Det föreslagna straffansvaret innebär att om näringsidkaren objektivt sett har skäl att anta att syftet med en viss transaktion är penningtvätt får transaktionen inte genomföras med mindre än att näringsidkaren själv gör sig skyldig till penningtvättsbrott.
Fondbolagens förening menar, liksom Bankföreningen, att gränsdragningen mot penningtvättslagen måste förtydligas ytterligare. Den administrativa regleringen av penningtvätt bygger till stor del på ett riskbaserat förhållningssätt. Utifrån denna modell gör de finansiella företagen bedömningar av den risk som olika situationer föranleder och utformar rutiner och åtgärder för verksamheten. Denna typ av riskbedömningar måste beaktas vid bedömningen av vad som är ett klandervärt risktagande.
Utredningen antyder vidare att varje anställd som utför en misstänkt transaktion kan bestraffas. De administrativa reglerna kring penningtvätt lägger ansvaret för att rutiner och kontroller utförs på ett korrekt sätt på företagets ledning. Den anställde som utgår ifrån dessa rutiner vid sitt dagliga arbete måste kunna förlita sig på att inga ytterligare åtgärder krävs för att undgå eventuellt straffansvar.
Dispositionsspärr
I samband med misstänkt penningtvätt och den rapportering som enligt penningtvättslagen ska ske till Finanspolisen föreslår utredaren att en automatisk dispositionsspärr ska träda in. Dispositionsspärren ska medföra att finansiella medel inte får disponeras inom de närmaste fyra timmarna efter att rapportering skett.
En dispositionsspärr kopplad till rapportering av misstänkt penningtvätt medför ett stort risktagande för det finansiella företaget gentemot kunden, särskilt om transaktionen innebär någon form av värdepappersaffär där värdet på tillgångar kan förändras mycket snabbt. Detta belyses inte i betänkandet. Det finns en risk att ett eventuellt skadeståndsansvar gör att företagen tvekar att rapportera vilket kan få motsatt effekt än den regelverket kring penningtvätt vill åstadkomma. Av dessa skäl måste effekterna av ett eventuellt skadeståndsansvar klargöras.
Fondbolagens förening vill även ytterligare framhålla det faktum, som även Bankföreningen för fram, att den misstanke som kan uppstå hos ett finansiellt företag med anledning av en viss transaktion ofta bygger på observationer som kan ha helt legitima skäl och inte alls är tillräckliga för en spärr av finansiella medel. Trots detta kan det finnas ett stort värde för polismyndigheterna att få denna typ av rapportering. Varje finansiellt företags rapportering bygger på tillämpningen av det företagets uppsatta rutiner för penningtvättskontroll och ger en begränsad bild av en viss kunds finansiella åtgärder, men tillsammans med kunskap som polismyndigheterna har kan skälen att spärra en kunds medel se helt annorlunda ut. Detta är också anledningen till att ett beslut om dispositionsspärr ska ligga hos myndigheten och inte hos en enskild verksamhetsutövare. Utredaren ifrågasätter vad som skulle vinnas på en sådan ordning eftersom någon närmare prövning av spärren inte skulle hinnas med hos myndigheten. Fondbolagens förening menar att om skyldigheten att besluta om dispositionsspärr ligger hos myndigheten snarare än hos verksamhetsutövarna är förutsättningarna bättre för att rapportering sker och spärren riskerar inte att användas felaktigt.
Det tål att upprepas att i samband med en värdepappersaffär kan ett förbud att disponera sina medel få mycket långtgående ekonomiska konsekvenser för kunden till och med under en så begränsad tid som fyra timmar. Föreningen saknar en närmare analys av förslagets effekter på olika typer av finansiell verksamhet, finansiella produkter och företagsaffärer.
Fondbolagens förening
Lena Falk, Jurist
Skriv ut
Tipsa om den här sidan
