Nyhet Publicerad

Högsta förvaltningsdomstolen avgör fråga om placeringsgränser i en värdepappersfond

Det är ovanligt att en fondrättslig fråga prövas av högsta instans. Den frågan som nu varit föremål för Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) prövning rör godkännande av fondbestämmelser för en ny fond.

Det är Lannebo Fonder som överklagat ett beslut av Finansinspektionen som bolaget menar inte är förenligt med gällande rätt. HFD konstaterar att lagens krav är tydliga och att de aktuella fondbestämmelserna uppfyller dessa krav, varför de ska godkännas. Lannebo Fonder kan därmed, fyra år efter ansökan, få den nya fonden registrerad.

”Domen är av stor praktisk betydelse för förvaltningen av svenska värdepappersfonder. Den slår fast att det är tillåtet för en fond att använda hela det placeringsutrymme som lagstiftningen ger. Därmed kan konstateras att EU:s fondregelverk, det s.k. UCITS-direktivet, har samma innebörd i Sverige som i andra medlemsstater, vilket är av vikt för förutsättningarna för svenska bolag att verka”, menar Helene Wall, chefsjurist, Fondbolagens förening. 

Om lagens krav

I fondlagstiftningen finns bestämmelser om hur stora exponeringar en fond får ha mot en enskild emittent. Bestämmelserna genomför regler i EU:s UCITS-direktiv och gör att fonderna får en rimlig spridning av riskerna (prop. 2002/03:150 s. 234.). Enligt 5 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder (LVF) får överlåtbara värdepapper från en och samma emittent inte uppgå till mer än 5 procent av fondens värde. Överlåtbara värdepapper från en och samma emittent får dock uppgå till högst 10 procent av fondens värde om det sammanlagda värdet av sådana tillgångar är högst 40 procent av fondens värde.

Regeln brukar benämnas 5-10-40-regeln och innebär att en aktiefonds medel ska fördelas på vad som i praktiken innebär minst 16 olika innehav.

Överskridanden av placeringsgränserna kan ske t.ex. vid kursförändringar (prop. 1989/90:153 s. 64 f.). Av lagen framgår att rättelse då ska vidtas så snart det lämpligen kan ske (5 kap. 25 § LVF).

Frågan i målet

Lannebo Fonder ansökte i april 2013 hos Finansinspektionen om godkännande av fondbestämmelser för en ny värdepappersfond där fondmedlen ska placeras i aktier i 16 olika bolag. Fyra innehav om 10 procent av fondens värde, och tolv innehav om 5 procent av fondens värde.

Finansinspektionen avslog ansökan med motiveringen att fondbestämmelserna är oskäliga för andelsägarna eftersom fondmedlen avses placeras så att innehaven vid förvärvstillfället kommer att uppgå till de gränser som anges i 5 kap. 6 § LVF. Myndigheten påpekade att det skulle innebära att placeringsgränserna skulle komma att överskridas regelmässigt.

Lannebo Fonder överklagade beslutet och efter process i underrätter fördes frågan slutligen upp till HFD som meddelade dom i målet den 11 april 2017 (mål nr 4063-15).

HFD konstaterar att bestämmelsen i 5 kap. 6 § LVF är tydlig. I rättelseregeln i 5 kap. 25 § LVF föreskrivs endast att om lagens gränser kommer att överskridas ska rättelse göras så snart det lämpligen kan ske. Någon begränsning av i vilken utsträckning regeln får komma till användning finns inte. Det finns inte något utrymme för att inom ramen för en skälighets­bedömning underkänna en inriktning som fullt ut anpassats till lagens krav på riskspridning. Fondbestämmelserna ska därför godkännas.

Kommentar från Lannebo Fonder

”Domen är mycket glädjande och vi är fullständigt övertygade om att konsekvenserna av den kommer att vara till fördel för fondspararna, då förvaltare får förbättrade förutsättningar att genom aktiv förvaltning skapa mervärde i fondförvaltningen. Genom domen får vi utökade möjligheter att placera i de bolag vi tror mest på. Vi får även ökade chanser att ta del av kursuppgångar i innehavda aktier, då vi inte behöver avyttra aktier som ökar i värde för att hålla en säkerhetsmarginal till gränsvärdena. Vi ser därför domen som en stor framgång för aktiv förvaltning. Domen rör en principiellt viktig fråga för oss och många andra i fondbranschen, och vi har drivit frågan sedan många år tillbaka. Vi har hela tiden ansett att lagstiftningen på området varit klar och det är därför glädjande att domen är så tydlig och bekräftar vår tolkning”, säger Martin Öqvist, VD på Lannebo Fonder

”Upprinnelsen till frågan är att Finansinspektionen 2011 riktade kritik mot hur vi tidigare tillämpat lagstiftningen och påstod att vi utnyttjat den på ett sätt som det inte var tänkt. Domen innebär att det är klarlagt att vi tillämpat lagstiftningen på ett korrekt sätt och att Finansinspektionens kritik var grundlös”, säger Martin Öqvist.

 

HFD:s dom:

http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Om-Hogsta-forvaltningsdomstolen/Nyheter-fran-Hogsta-forvaltningsdomstolen/Dom-i-mal-om-godkannande-av-fondbestammelser/

 

För kommentar kontakta:

Helene Wall, chefsjurist, Fondbolagens förening