Nyhet Publicerad

Livlig diskussion på Fondforum om gröna obligationer

Staten bör ge ut gröna obligationer. Det är det viktigaste förslaget från regeringens utredare Mats Andersson, som fått i uppdrag att ta reda på hur marknaden för gröna obligationer kan främjas. Vid ett Fondforum den 11 januari presenterade han sin utredning.

Regeringen vill göra det enklare med hållbara investeringsval och jobbar på bred front med att skapa sådana möjligheter. Ett led i den ambitionen är utredningen ”Hur kan marknaden för gröna obligationer främjas”. Så inledde Åsa Sterte, hållbarhetssamordnare på regeringskansliet, ett fullsatt seminarium där den färska utredningen presenterades och debatterades.

Åsa Sterte och Mats Andersson

Regeringens utredare Mats Andersson berättade om sina slutsatser. Gröna obligationer har haft en explosionsartad utveckling de senaste tio åren, men utgör fortfarande en mycket liten del, endast 0,2 procent, av världens obligationsmarknad. Utmaningen handlar om att gå från ”den lilla dammen till den stora”. För att åstadkomma detta går det inte att peka på någon enskild åtgärd, utan bättre är att låta tusen blommor blomma och pröva sig fram. Utredningens viktigaste förslag är att emittera en statlig grön obligation. Här har man tittat på det franska exemplet. I Frankrike var det i början mycket diskussioner om hur man skulle gå tillväga, men när politiken väl pekade ut riktningen gick utvecklingen snabbt.

Maria Sunér Fleming och Magnus Emfel

En öppen och livlig debatt följde. Maria Sunér Fleming, Svenskt Näringsliv, var tveksam till behovet av gröna obligationer. Hon menade att det är investeringar som ändå skulle ha gjorts. Det är viktigt att inte missa den gradvisa omställning till en mer hållbar verksamhet som görs inom många företag, definitionen av vilka projekt som ska kallas gröna kan bli alltför snäv. Däremot kan gröna obligationer vara ett bra sätt att skapa dialog både inom företagen och mellan investerare och företag. 

När placerare väljer gröna obligationer kräver de en återrapportering av hur pengarna har använts. Det skapar en transparent hållbarhetsdialog. Samma krav finns inte för vanliga obligationer. Fokus på enbart det som definieras som grönt låser in produkten, menade Magnus Emfel, Världsnaturfonden. Bättre vore att ta verktygslådan och applicera bredare, vi skulle behöva titta utanför den gröna obligationsmarknaden för att få effekt. 

Helene Lindahl och Fredrik Nordström

När SPP:s förvaltare Helene Lindahl fick frågan hur efterfrågan ser ut på gröna obligationer svarade hon ”Vi sitter och ruckar på en ketchupflaska”. Hon framhöll att Sverige är världsledande på gröna obligationer. Banker, kommunsektorn, fonder m.fl. aktörer har drivit på utvecklingen – men staten och de statliga bolagen syns inte röken av. Det hoppas hon ska ändras nu.

Mats Andersson avslutade forumet med att påminna om att det finns en klimatlag som trädde i kraft vid årsskiftet. Utredaren menar att det finns en fantastisk möjlighet att låta gröna obligationer vara en del av den transformation vi måste igenom för att uppfylla klimatmålen.

Återstår att se vad remissinstanserna tycker och vilka förslag som kommer från regeringen. 

Moderator var Fredrik Nordström, Fondbolagens förening.

Kort fakta: En grön obligation är en obligation där pengarna investeras i miljöprojekt. Sedan FN:s globala miljökonferens i Paris 2015, där man enades om att minska den globala uppvärmningen, har gröna obligationer diskuterats som ett verktyg för att nå klimatmålen. 

Sommaren 2017 beslutade riksdagen om att införa ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige med nya klimatmål till 2030, 2040 och 2045, samt en klimatlag. Som långsiktigt klimatmål ska Sverige senast år 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.