Mot bakgrund av läget i Ryssland och Moskvabörsens stängning har ett antal fonder med innehav i ryska tillgångar nödgats senarelägga handeln på obestämd tid. Starka konsumentskyddsskäl talar för att lagstiftare och myndighet bör möjliggöra den under omständigheterna bästa tänkbara hanteringen av spararna. Fondbolagens förening hemställer därför om att regeringen och Finansinspektionen skyndsamt medger förbättrade möjligheter att dela fonder med exponering mot Ryssland. Detta skulle bidra till att fonder i högre utsträckning kan hållas öppna och inlåsningseffekter för spararna minska.
Bakgrund
Ett fondbolag får i undantagsfall senarelägga inlösen och försäljning av andelar i en fond om det av särskilda skäl är motiverat av hänsyn till fondandelsägarnas intresse.[1] En senareläggning ska ske om tillgångarna i en fond inte kan värderas på ett tillförlitligt sätt eller om likviditeten i tillgångarna är otillfredsställande.[2] Händelser som utlöser senareläggning kan vara att en marknadsplats där hela eller delar av fondens tillgångar handlas plötsligt stänger. Historiskt har det förekommit senareläggning av fondhandel under några dagar när en börs stängt eller det inte gått att värdera fondens tillgångar.
För närvarande är Moskvabörsen stängd. De omständigheter som föranleder stängningen är unika och det finns stor osäkerhet kring hur lång tid det kan ta innan det finns en fungerande marknad som möjliggör försäljning av fondens tillgångar. I den rådande situationen kommer handeln i de fonder som har en exponering mot Ryssland att behöva senareläggas på obestämd tid. Det gäller såväl Rysslandsfonder, dvs. fonder som är fullt ut exponerade mot ryska tillgångar, som fonder som endast har en viss exponering mot Ryssland. Redan när en mindre andel av fondens tillgångar inte kan säljas eller värderas måste fonden senarelägga handeln, med påföljd att andelsägarna blir inlåsta. Detta trots att en större del av fondens tillgångar är såväl likvida som möjliga att värdera.
Fondbolagens förening har sett över de möjligheter som kan stå till buds för att förbättra situationen för de sparare som drabbas av senareläggning. Varken partiell inlösen eller den metod som brukar benämnas side pockets (för närvarande inte tillåtet i Sverige) är en framkomlig väg i närtid. Däremot skulle en delning av berörda fonder kunna erbjuda en framkomlig väg för det fall en senareläggning blir långvarig. En delning skulle möjliggöra att de innehav som är likvida och möjliga att värdera förs till en egen fond, som därmed kan öppna för handel. De innehav som inte är möjliga att värdera samlas i den andra fonden, som fortsatt hålls stängd.
Detta förutsätter att Finansinspektionen lämnar tillstånd till delningen. Vidare finns behov av en lagändring så att fondbolaget inte måste vänta med att genomföra en delning i tre månader efter Finansinspektionens beslut.
Förutsättningar för Finansinspektionens beslut
Bestämmelser om delning av fonder finns i 8 kap. 25 § lagen om värdepappersfonder (LVF). Av bestämmelsen framgår att en värdepappersfond får delas efter tillstånd från Finansinspektionen. Tillstånd ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med andelsägarnas intressen. Andelsägarna ska underrättas om den planerade åtgärden. En delning får genomföras tidigast tre månader från inspektionens beslut.
Bestämmelsen infördes år 1993. I förarbetena anfördes att de nybildade fonderna skulle ha i princip samma sammansättning på tillgångarna och vara ungefär lika stora. Motsvarande bestämmelser och krav infördes vad gäller fusion av fonder.[3] Dessa krav var i linje med vid den tiden gällande praxis att en fond över tid skulle vara statisk och inte på något sätt ändra sin inriktning. Praxis har sedan dess förändrats. Idag tillåts – sedan år 2011 – förändringar av fonders inriktning såväl vid fusioner som genom ändring av fondbestämmelser. Förarbetsuttalandena från år 1993 är således obsoleta.
En delning av en fond vars medel är delvis investerade i ryska tillgångar kan, för att ha avsedd effekt, inte delas ”rakt av”. En sådan delning skulle vara verkningslös eftersom även de nybildade fonderna skulle innehålla ryska tillgångar och därför behöva senarelägga handeln. En delning skulle i stället, för att gynna andelsägarna, behöva gå till så att de ryska tillgångarna förs till en fond (A) medan övriga likvida och värderade tillgångar förs till en annan fond (B). Förarbetsuttalandena från 1993 bör inte rimligen anses utgöra hinder för att godkänna en delning av det slag som föreningen föreslår. En sådan delning är okomplicerad på det sättet att varje andelsägare efter delningen kommer att ha samma exponering som tidigare, men fördelad på två fonder. Avgörande för Finansinspektionens beslut bör i stället vara om delningen är förenlig med andelsägarnas intressen.
Föreningen anser att vägande investerarskyddsskäl talar för att Finansinspektionen under rådande förhållanden bör godkänna en sådan åtgärd.
Några praktiska frågor
Det delningsförfarande som föreningen förordar kommer att innebära att fond A hålls stängd för teckning och inlösen till dess förutsättningar för öppning föreligger. Fond B kan däremot öppna och spararna kan lösa in och teckna andelar som vanligt.
Varje andelsägare skulle erhålla andelar i fond A och B motsvarande dennes andelar i den delade fonden och med motsvarande fördelning av tillgångar som i den delade fonden. På det sättet har varje andelsägare samma tillgångar och exponering som tidigare, men fördelat på två fonder.
De tillgångar som förs över till fond A kan komma att vara begränsade till ett fåtal innehav, vilket innebär att fondens sammansättning inte överensstämmer med de placeringsbegränsningar som anges i 5 kap. LVF. Finansinspektionen får emellertid tillåta avvikelser från dessa regler under sex månader från det att verksamheten påbörjades eller ändrade fondbestämmelser började tillämpas (5 kap. 24 § LVF). Det innebär att fonden när senareläggningen hävs måste anpassa innehaven till placeringsbegränsningarna i lag och de nya fondbestämmelserna så snart det är möjligt med beaktande av andelsägarnas bästa intresse och senast inom sex månader.
En värdepappersfonds medel får inte placeras i tillgångar som inte är likvida (5 kap. 1 § andra stycket LVF). Det innebär att alla tillgångar vid placeringstillfället måste vara likvida. De tillgångar som förs över till fond A var vid placeringstillfället likvida, men har till följd av omständigheter därefter blivit illikvida. Likviditetskravet bör därför inte utgöra hinder för att godkänna fondbestämmelserna för fonden. Fondbestämmelserna kommer inte att börja tillämpas förrän fonden kan öppna, något som förutsätter att tillgångarna är likvida igen.
Behov av skyndsam handläggning och lagändring
Delning av en fond kräver förberedelser hos fondbolaget samt en handläggning hos Finansinspektionen. I 8 kap. 25 § andra stycket LVF anges därtill att en delning får genomföras tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut. Det innebär en onödig tidsutdräkt som kan påverka spararna negativt. Föreningen föreslår därför att bestämmelsen ändras på så sätt att det överlåts till Finansinspektionen att besluta när en delning tidigast får genomföras.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Fredrik Nordström, vd
Helene Wall, chefsjurist
[1] 4 kap. 13 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
[2] Prop. 2010/11: 135 s. 259.
[3] Prop. 1992/93:206 s. 23.