Konsekvensanalysen
Föreningen konstaterar att promemorians konsekvensanalys inte innehåller någon egen analys av vilka kostnader genomförandet av Esap kan medföra för den svenska marknaden, utan bygger på EU-kommissionens konsekvensbedömning, vilken i efterhand visat sig vara felaktig. Avsaknaden av en nationell kostnadsanalys innebär att det saknas tillräckligt underlag för att i promemorian upprätta en rättvisande konsekvensanalys.
Föreningen delar inte promemorians bedömning att förslagen medför mycket begränsade kostnader för företagen.
Finansinspektionen har i sitt remissvar daterat den 15 september 2025 (FI dnr 25-17224) skrivit att myndighetens kostnader för införandet av Esap kommer att vara betydande och att implementeringen beräknas kosta omkring 40–50 miljoner kronor, det vill säga 100 gånger högre än vad kommissionen beräknat. Eftersom Finansinspektionens verksamhet finansieras genom avgifter som tas ut från de företag som står under tillsyn, kommer fondbolagen indirekt att bära även myndighetens ökade kostnader för anpassning till Esap. Mot denna bakgrund anser föreningen att det är rimligt att utgå från att inspektionens kostnader i motsvarande omfattning kommer att belasta fondbolagen genom höjda årliga avgifter.
Effekter för företagen
Promemorians förslag innebär att fondbolagen ska rapportera information ur bland annat faktablad, informationsbroschyrer, årsberättelser och halvårsredogörelser till Finansinspektionen. Informationen ska lämnas i ett format som data kan extraheras från eller i ett maskinläsbart format och åtföljas av viss tilläggsinformation, så kallad metadata. I praktiken innebär detta nya och omfattande rapporteringskrav som leder till betydande kostnader för bolagen. För att kunna uppfylla rapporteringskraven måste bolagen utveckla eller köpa in nya system, vilket medför både höga utvecklingskostnader och licensavgifter. Kostnaderna är inte begränsade till engångsinvesteringar, eftersom systemen kommer att behöva anpassas till förändrade tekniska standarder. Även mindre ändringar av rapporteringskraven har historiskt sett visat sig vara kostsamma för bolagen. Utöver detta kommer förslagen att kräva betydande interna resurser. För ett medelstort fondbolag kan implementeringen kräva projektledning under cirka ett års tid, fördelat på olika perioder, motsvarande i genomsnitt två till tre arbetsdagar per vecka, det vill säga totalt cirka 90–130 dagar, och utbildning av personal samt framtagande av nya arbetsrutiner. Därtill kommer en löpande resursåtgång om uppskattningsvis 60–80 timmar per år för att upprätthålla processerna och systemen samt kostnader för IT-investeringar på cirka 1,2 miljoner kronor.
Vidare uppstår en dubbelrapporteringsproblematik. Fondbolagen rapporterar redan i dag stora mängder information till Finansinspektionen och gör den tillgänglig via sina webbplatser. Esap innebär att många uppgifter ska lämnas ännu en gång i ett annat format. Detta är ineffektivt och driver kostnader.
Kostnaderna kommer särskilt att drabba små och medelstora fondbolag, vilka utgör en betydande del av den svenska marknaden. Dessa aktörer riskerar att bära samma fasta kostnader som större bolag. Eftersom svenska fonder i huvudsak marknadsförs nationellt till icke-professionella investerare och sällan gränsöverskridande, är värdet av en obligatorisk inrapportering till en EU-databas mycket begränsat. Nyttan av databasen kan därför inte anses stå i proportion till kostnaderna. Dessa kostnader kommer i slutändan att behöva överföras på fondspararna, vilket står i direkt motsättning till EU:s målsättning att främja kostnadseffektivt sparande.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Angelica Thornquist Lavicka
senior jurist
Ladda ner dokument: Remissvar avseende promemorian En europeisk gemensam åtkomstpunkt för finansiell och hållbarhetsrelaterad information (Fi2025/01311)