När det gäller förslagen till ändringar i föreskrifterna om värdepappersfonder (FFFS 2013:9) resp. förvaltare av alternativa investeringsfonder (FFFS 2013:10) - härefter fondbolag - har föreningen följande synpunkter.
I 22 kap 3 § andra stycket FFFS 2013:9 respektive 10 kap. 3 § andra stycket FFFS 2013:10 föreslås en hänvisning 7 kap. 10 § i Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersrörelse (FFFS 2017:2). 7 kap. 10 § FFFS 2017:2 anger under vilka förutsättningar ett värdepappersinstitut, utöver vad som anges i 9 §, får ta emot en investeringsanalys från en tredjepart utan att det ska betraktas som en ersättning eller förmån enligt 9 kap. 21 eller 22 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LV). Listan på krav som ska vara uppfyllda är kumulativ. Av paragrafens femte punkt a-b framgår att institutet ska uppfylla 11–12 samt 25 §§ om institutet använder gemensam betalning för utförandetjänster och investeringsanalys. Föreningen ifrågasätter om 7 kap 25 § FFFS 2017:2 är tillämplig enligt fondföreskrifterna (FFFS 2013:9 resp. FFFS 2013:10). Mot den bakgrunden synes inte 7 kap. 10 § FFFS 2017:2 vara möjlig att tillämpa för fondbolag som lämnar råd i fondverksamheten.
Eftersom ett fondbolag inte ska tillämpa bestämmelserna om avgifter vid utförande av order enligt FFFS 2017:2 torde även de nu föreslagna 7 kap. 11 – 12 §§ i samma föreskrifter inte vara tillämpliga för ett fondbolag som lämnar råd i fondverksamheten, då dessa bestämmelser reglerar hur gemensam betalning för utförandetjänster respektive investeringsanalys ska hanteras. Dessa bestämmelser bör därför inte heller ingå i den uppräkning som görs i 22 kap. 3 § andra stycket FFFS 2013:9 respektive 10 kap. 3 § andra stycket FFFS 2013:10.
Vidare har föreningen i remissvar FI Dnr 16–17599 påpekat att artikel 37 i den delegerade förordningen till Mifid 2 inte är tillämplig när det gäller ett fondbolags rådgivning, utan ska tillämpas av värdepappersföretag som utarbetar investeringsanalyser (jfr. 2 kap. 2 § första stycket 5 LV). Föreningen förordade därför att den hänvisningen skulle tas bort. I beslutspromemorian (sid. 79) anförde inspektionen följande: ”Finansinspektionen anser emellertid att denna artikel även är tillämplig när ett värdepappersföretag uppdrar åt någon annan att utföra investeringsanalyser och när ett värdepappersföretag sprider investeringsanalyser som man inte själv har utarbetat. Finansinspektionen anser därför att hänvisningen till artikel 37 ska vara kvar.” Föreningen ställer sig mycket frågande till detta resonemang och är fortsatt av åsikten att artikel 37 i den delegerade förordningen inte är tillämplig när det gäller rådgivning för fondbolag. Artikel 37 bör enligt föreningens mening inte ingå i den uppräkning som görs i 22 kap. 3 § första stycket FFFS 2013:9 respektive 10 kap. 3 § första stycket FFFS 2013:10.
FONDBOLAGENS FÖRENING
Madeleine Dubois Orvelius
Senior jurist